Noggrant. Att Jobba med urmakeri är ett yrke som kräver mycket tålamod, det är något eleverna på IHU får lära sig.
Kommentarer inaktiverade för Från Borensberg till Luxor 394

Från Borensberg till Luxor

Nyheter
Noggrant. Att Jobba med urmakeri är ett yrke som kräver mycket tålamod, det är något eleverna på IHU får lära sig.

Noggrant. Att Jobba med urmakeri är ett yrke som kräver mycket tålamod, det är något eleverna på IHU får lära sig. Foto: Morgan Lengbrant

IHU-institutet för högre urmakeri-utbildningar i norden flyttade för två år sedan.

Dock finns det fortfarande mycket som

påminner, om dess 73-åriga historia i Borensberg.

Robert Harlin, Conny Krantz och Claes Beck-Friis är alla gamla elever som numera jobbar som lärare, respektive rektor på urmakarskolan som sedan två år ligger i en lokal på det gamla Luxorområdet i Motala.

– Det är ganska vanligt att komma tillbaka och jobba som lärare efter att ha varit ute och jobbat som urmakare, säger Robert Harlin.

 

Skolan startades 1940 intill Göta Kanal nere vid det som numera är turistbyrån.

Skolan byggdes runt läraren Sven Sandström som var en skicklig urmakare som kom ifrån Borensberg. Han satte krav på det dåvarande urmakareförbundet som egentligen ville att skolan skulle ligga i Stockholm.

– Sven var inte bara en skicklig urmakare, han var nog även skicklig på att prata för sin sak och få sin vilja igenom, säger Conny Krantz.

Det blev som Sven ville och han blev rektor för skolan.

1948 flyttade skolan upp till den gamla folkskolebyggnaden där det senare kom att byggas flera hus. 1956 utökades utbildningen med en optikerutbildning, detta för att de flesta optiker också var urmakare. På 1970 talet tog kommunen över skolan från urmakareförbundet, utbildningen blev då också gymnasieutbildning. Då byttes också namnet till Stefanskolan efter en donator som hette Stefan Andersson.

– När skolan var som störst så var det 90 -100 elver och ett tjugotal lärare och övrig personal, säger Claes Beck-Friis.

Numera är de tre lärare och en administratör, med tre klasser där det är 12 deltagare i varje klass alltså 36 stycken elever totalt.

1983 stod där ännu en lokal klar mitt emot det gamla trähuset där alla de olika utbildningarna kunde samlas. De som läste till urmakare läste även micromekanik tillverkning av små mekaniska bitar som till exempel finns tandläkarborrar.

– Det fanns storslagna planer på 1990 talet då baksidan byggdes. Där skulle komma till flera hus och allt skulle bli ett nordiskt centrum för urmakeri, säger Conny Krantz.

Minne. Skylten är det enda som finns kvar av Urmakarskolan  i Borensberg.

Minne. Skylten är det enda som finns kvar av Urmakarskolan i Borensberg. Foto: Morgan Lengbrant

Av planerna blev det inget och 1999 så bli skolan återigen privat som eget bolag. De andra två stora förändringar var att optikerlinjen flyttades till Stockholm och att urmakarutbildningen blev eftergymnasial, Efter många turer flyttades skolan till Motala 2013, efter att förbundet sagt upp kontraktet.

– Lokalerna är egentligen bättre för oss och vår verksamhet, men det har blivit svårare för eleverna att få bostad här i Motala än vad det var i Borensberg, säger Robert Harlin.

Trähusen köptes upp av en amerikanska som hyrde ut dem men de står nu tomma. Betongbyggnaderna ägs av förbundet. I den ena byggnaden finns en träningslokal på mittenplanet medan ovanvåningen står tomt, och urmakarförbundet försöker nu sälja lokalen. Husen på baksidan blev lägenheter.

Utbildningen ägs numera av Tuc,Tranås utbildningscenter och har ett samarbete med den Schweiziska klockindustrin.

– Jag ringde kommunen och bad de plocka bort vägskyltarna vid ica, De gjorde det men vissa skyltar sitter kvar, säger Robert Harlin. Utanför skolans gamla lokaler sitter skyltarna kvar som en påminnelse om en tid som lämnat Borensberg.

Utanför skolans gamla lokala sitter kvar som en påminnelse om en tid som lämnat Borensberg.

Lärare. Robert Hallin och Claes Beck-Friis undervisar i Urmakeri på IHU.

Lärare. Robert Hallin och Claes Beck-Friis undervisar i Urmakeri på IHU. Foto: Morgan Lengbrant

Copyright: Bona folkhögskola

Search

Back to Top