Åsikter och nyheter – kan vi behandla dem på samma plattform?

Åsikter

Åsiktsjournalistiken tar mer och mer plats i våra nyhetsmedier. Det är uppfriskande med personliga åsikter bland all tung fakta. Men kan det bli för mycket?

Jag har aldrig riktigt reflekterat över mängden åsiktsjournalistik i våra medier tidigare. Därför antar jag att det inte är något som stör mig. Men efter att jag har tänkt lite på det, och talat med mina intervjupersoner, ser jag att det finns en hel del nackdelar med att journalister ventilerar sig i samma medier som de förmedlar nyheter.

Till stor del är det bra för demokratin och det fria ordet att tidningar skriver ledare, att vi har krönikörer och folk som startar diskussion via sina debattartiklar. Det borde vara bra för folk att inte bara läsa fakta och nyheter, utan att även ta del av andra människors åsikter och uppfattningar. Jag tror att det är då man lär sig som mest om vad man själv tycker. När man är lyhörd för en annan människas åsikter blir man tvungen att ifrågasätta och fundera över sina egna. Blir man aldrig ifrågasatt kan man aldrig egentligen veta var man står i en fråga, tror jag. Men när en reporter gör en intervju och skriver en nyhet, för att sedan gå in i rollen som debattör i samma ämne, hur trovärdiga blir då den journalistens nyhetsartiklar?

Folk kan tycka att tidningarna har blivit ett ventilationssystem för upprörda journalister, och inte faktabaserade nyhetsmedier. Många läsare anser dessutom att journalister och nyhetsmedier alltid har politiska baktankar och avsikter med allt de publicerar. Om åsiktsjournalistiken då får ta för mycket plats finns det en risk att det styrker dessa människors teorier, och en tidning som till exempel Dagens Nyheter kan tappa trovärdighet hos sina läsare.

Med dagens bloggar och sociala medier finns det även en risk att dessa blandas ihop med nyhetsmedierna till slut. Folk anser att alltihop är en och samma sak, och läsarna kan tröttna på att behöva läsa något i en tidning, som kanske egentligen passar bättre i en blogg. Här har dock Lars Lindström, krönikör på Expressen, en annan teori.

– Jag tror inte att de etablerade tidningarnas krönikor är den stora faran, säger han

Han anser att problemet ligger i att den yngre skaran läsare besitter bristande källkritik och kunskap. Han säger att de måste ifrågasätta källorna och själva förstå vad som är fakta, krönika eller reklam innan de delar vidare.

– Snabbheten på sociala medier gör att folk okritiskt länkar vidare tveksamma källor, och risken för missförstånd är stor om de har uppfattat en krönika som en nyhet, säger han.

En del medier är dock på väg att gå över en gräns där åsiktsjournalistiken tar över alltför mycket. Det vore tråkigt om det finns läsare som till slut tappar förtroende för de medier som finns till för att förmedla faktabaserade nyheter. Bara för att de som arbetar på tidningen tycker att läsaren själv, på samma sätt som en utbildad journalist, ska kunna sålla, kritisera och ifrågasätta allt de läser.

Andreas Ekström, kulturjournalist på Sydsvenskan, har skrivit om det här tidigare, och han tog upp just det med att allmänheten inte har klart för sig vad skillnaden mellan nyheter och åsiktsjournalistik är. Han anser, till skillnad från Lars, att de webb-baserade tidningarna inte är tillräckligt tydliga med vad som är vad, och att det är med och bidrar till att fler läsare lever med uppfattningen att journalister alltid har en dold politisk agenda.

Leave a comment


*

Copyright: Bona folkhögskola

Search

Back to Top